Jag har ingen chokladkalender med avfalls-choklad i (tur ar val det) sa jag gor ocksa min egen (ego) version av en julkalender. Och ja, jag inser att jag far rivstarta, jag ligger en vecka efter.
Och punkt nummer ett ar saklart inte min favorit.
1. Berätta om dig själv.
Jag ar fodd och uppvuxen i Stockholm och har alltid alskat min hemstad, men garanterat aldrig sa mycket som efter sju ars exil i Italien, det kan jag lova. Sa sjuk svennig nar jag bor utomlands sa det ar pinsamt ibland, jag far pa allvar hejda mig sjalv minst sju ganger i veckan fran att paborja (ytterligare en) mening men "aaa, men i Sverige sa...".
Patetiskt.
Min mamma ar fran Finland, fran Lappland och jag har vuxit upp med vintrar som var fyllda med sno uppover ornen (literally), norrsken och renar.
Jag blir skitirriterad pa svenskar som ska racka pa finnar; fult sprak, "alla ar alkisar" och sa vidare. Det dar sistnamda, don't get me started. Om man verkligen lyssnar pa finskan, sa ar den otroligt vacker.
Men som med alla sprak handlar det om vilken version du far. Svenska ar fint, tills du hor goteborgska. Goteborgska ar som att fa en stekpanna sulad i huvudet, ungefar. Italienska ar jattevackert, tills du hor napoletanska. Da vill du hoppa in i Vesuvius. osv. Get my point?
Att jag inte kan skriva med åä och ö utan att klippa och klistra tills jag blir korsogd gor mig vansinnig 9 ganger av 10 och gor att jag tappar lusten att blogga.
Vilket inte spelar sadar stor roll va? Har ju typ 10 trogna lasare som kravlar sig hit en gang i halvaret i takt med mina uppdateringar.
Och jag kanner nog dem alla personligen.
Eh..jag har en tendens att hamna pa sidospar.
Jag ar gift, nagot jag inte trodde skulle handa mig, typ ever.
Mr Velvet Eyes kallas han, det var Ina som dopte honom till det och titeln ar ju ratt selfexplaining va?
Fast han kommer nog fa smeknamnet Le Chef 2012. Klatschigt varre.
Vi har tva hundar, Lukas och Alma. Lukas ar 11 och ett halvt, han och jag har hangt ihop i snart tolv ar och tre kontinenter och sa fort det kroks ett morrhar pa den hunden far jag en hjartinfarkt och sjutton nya gra har.
Alma ar den bortskamda lilla prinsessan och ar tva och ett halvt, men den hunden far mig att garva mig harmynt, jag ar ratt saker pa att hon ar en standup komiker aterfodd som knahund. Omojlig att bli arg pa.
Jag fick ett gratt har nar jag fyllde 30 och har hittat sammanlagt elva sedan jag gifte med mig med Mr Velvet Eyes. Clearly hans fel. Min man faller in i samma kategori som yngste hunden.
Omojlig att bli arg pa, aven nar han beter sig som en..er..olydig valp.
SIDOSPAR, sorry.
Det ar valdigt mycket farg i varat hus for mig som ar svensk, sovrummet ar jag helt okej med men vardagsrummet har jag bedrivit oppet krig mot sedan jag flyttade in. Det har gatt fran helt orange till...mindre orange. Nu ar det retro-snyggt.
Innan var det tarmsacken pa en kanin.
Jag gillar alltsa vitt.
Som bas.
Men jag har alltid haft en karlek till fargen bla.
Jag alskar glas, fullkomligen kan vurma over det.
Vurma ar for ovrigt ett av mina favoritord, vet inte varfor, men jag gillar det.
Jag har helt glomt bort hur man lagar mat sedan jag gifte mig med en kock, men jag gor grymma desserter.
Sarskilt chokladmousse och chocolate chip cookies som ar vegana. Hade du sagt det for nagra ar sedan hade jag aldrig trott dig, men veganernas basta hemlighet ar ta mig tusan deras efterrratter.
Jag ar vegetarian, men undviker i stor mangd djurprodukter.
Jag bor i Rom, jag jobbar som guide (kanns som om ni visste det redan dock..*sneglar pa spalten till hoger*), fotograferar och ser sakta men sakert hur jag borjar fa fotfaste pa den italienska marknaden dar fotografi kantas mest av stel studiofotgrafering, overanvande av blixt och album gjorde med palmer och konst-branda kanter pa bilderna.
For all del, ska nagon av er ned och gifta sig nagonstans i Italian sa sag till. Ha.
Det jag saknar mest med att bo i Italien ar mina vanner, rakt av. De jag har haft i Rom har flyttat bort, och de flesta jag stoter pa i mitt jobb litar jag pa ungefar lika langt som jag kan kasta dem.
Nej, inte ens sa langt.
Jag har otroligt svart for ytliga vanskaper och falska manniskor, och star hellre sjalv an omringad av nio lismande hyenor.
Jag har inga som helst problem med blod och kommer halla i din losryckta arm och det sa behovs, men jag kan inte se Lukas blod utan att halla pa och svimma.
Lillfingret pa min vanstra hand har nedsatt kansla i fingertoppen efter att jag nastan fick fingret delat pa mitten 1998.
Jag ar inget storre fan av roda rosor, jag tycker de ar de mest fantasilosa blommorna man kan ge.
Dock alskar jag pioner, anemoner, orkideér och ah, blommor i allmanhet.
Vi har en tradgard, liten men naggande god och pa somrarna odlar vi tomater och basilika och en hel massa annat dar.
Jag kan vara morgonpigg, men jag har alltid per default dragit mig mot nattugglande. Jag gillar inte att vakna tidigt under sjalva uppvakningsdelen, men ar jag uppe tidigt sa tycker jag om det ocksa.
Att lista alla mina fel och brister skulle krava en helt ny blogg, men om vi drar det som tar minst plats, de positiva sidorna sa ar det...eh...eh...okej, vi aterkommer dar.
Jag blir pa allvar glad av att ga till Ikea (USS. Utlandssvensk Syndrome).
Bocker och musik ar nagot jag inte garna lever utan (forutom min man och de tva hariga barnen), jag lyssnar pa det mesta och periodar, bocker tenderar att handla om historia / konst / konsthistoria i nagon form.
Faktum att jag ens skrev det dar chockar mig fortfarande, det ar min mamma som ar konstnaren i familjen, jag pluggade foretagsekonomi pa Stockholms Universitet. So much for my rebellion liksom. Rakt in i renassanens moderskepp Italien, bra jobbat med revolutionerandet.
Tydligen ar jag hemligt bra pa att jobba med barn och ungdomar, jag leder studentgrupper varje var och forsommar och gillar det. "you should be a teacher" hor jag ofta, och jag tar det som en - gasp - komplimang. Nar hande det?
Trots att mycket (okej, det mesta) i Italien ar ungefar etthundrafemtio ar och tre dackefejder bak i tiden sa alskar jag anda det har landet, aven om jag ar overtygad om att fa den maximala I Love Italia-effekten sa ska man bara bo har pa deltid.
2012, vi far se vad som hander. Le Chef ska forhoppningsvis lanseras utomlands, och da kan jag lagga till annu en titel pa visitkortet;
Guide
Fotograf
Momager
eller vanta...heter det wifeager? Husbandpusher? Pusher?
Sidospar. Ja, ni ser.
Dags att sluta.
1. Berätta om dig själv.
2. Berätta om staden som du bor i.
3. Berätta om din bästa vän.
4. Berätta om en person som du beundrar.
5. Berätta om vem du var för ett år sedan.
6. Berätta om bloggarna du läser.
7. Berätta om ett av dina favoritfotografier.
8. Berätta om ett av dina favoritplagg.
9. Berätta om en av dina favoritlåtar.
10. Berätta om vad som finns i din väska.
11. Berätta om hur dina framtidsdrömmar ser ut.
12. Berätta om någon som du saknar.
13. Berätta om din favoritsak i ditt hem.
14. Berätta om ett fotografi som någon annan tagit på dig.
15. Berätta om en av dina favoritböcker.
16. Berätta om hur du var när du var liten.
17. Berätta om hur en perfekt dag ser ut för dig.
18. Berätta om en plats du absolut vill besöka innan du dör.
19. Berätta om en vän som bor långt bort.
20. Berätta om vad du önskar dig i julklapp.
21. Berätta om någon som du älskar.
22. Berätta om något som du är beroende av.
23. Berätta om ditt bästa julminne.
24. Berätta om fem fina saker som har hänt under den här decembermånaden.
